I just want something beautiful to touch me
Ibland vill jag bara fly, fly från denna värld vi alla kallar verklighet. Jag vill inte leva i verkligheten. Världen ter sig för stark i verkligheten och alla kanter är skarpa och klara. I verkligheten ska man inte göra något fel, för då suckar alltid någon högt och tycker man bär sig illa åt. I verklighetens värld ska alla vara perfekta. Dock hävdar alla att ingen är perfekt. Så varför får man inte göra något fel? I verkligheten ska man inte visa att man mår dåligt. När jag berättade för folk att jag gick på BUP såg jag chocken i deras ögon. Man kunde nästan se hur de rynkade på näsan, fast inombords. "Men herregud, människan berättar att hon går på psyk. Sådant borde inte få lämna hemmets väggar". Men jag skäms inte över att jag mår dåligt. Jag skäms inte över den självmordslängtan jag har haft och jag skäms absolut inte för mina ärr, både invärtes och utvärtes. Utan min psykiska ohälsa skulle jag inte vara jag. Att må dåligt är mänskligt eller hur? Visst, det kanske är lite patetiskt av mig att må dåligt över ett förhållande som varade i endast en månad. Sen är inte det det enda jag mår dåligt över, men det gjorde knappast saker bättre så att säga. Jag borde släppa det, jag vet.
Men jag är inte beredd att släppa det riktigt än. Fram till för ett halvår sen var jag emotionellt avtrubbad och jag tillät inte mig sjäv känna känslor. Men sen kom han och jag kände känslor! Och nu när han har försvunnit så kan jag inte sluta känna känslor. Så vad är egentligen bäst? Att inte känna känslor eller att känna en massa känslor? Jag vet inte... Jag önskar att vi levde i sagornas och lägereldarnas land. Att happily ever after var på riktigt. Livet blir inte alltid som man vill, det vet jag. Men några saker kan väl gå min väg.
Jag vet inte varför jag skriver denna text. Varför jag blottar mitt innersta på internet inför människor jag inte känner är för mig en evig gåta. Men ibland är dem man inte känner dem enda som lyssnar. Och ibland är det bara skönt att skriva av sig och låta känslorna flöda.
Innan jag slutar vill jag att ni ska lova mig en sak. Försök att aldrig skämmas över ej själva. Det är inte värt mödan. Och ni har egentligen inget att skämmas över. Varken eran kropp, era känslor, er familj eller vad som helst. Och skäms absolut inte för att söka hjälp ifall ni mår dåligt. Jag är stolt över mig själv att jag har gått på BUP. Det visar att jag är stark nog att övervinna mina inre demoner och det borde ni också göra. Alla förtjänar att må bra!
Fred♥
Men jag är inte beredd att släppa det riktigt än. Fram till för ett halvår sen var jag emotionellt avtrubbad och jag tillät inte mig sjäv känna känslor. Men sen kom han och jag kände känslor! Och nu när han har försvunnit så kan jag inte sluta känna känslor. Så vad är egentligen bäst? Att inte känna känslor eller att känna en massa känslor? Jag vet inte... Jag önskar att vi levde i sagornas och lägereldarnas land. Att happily ever after var på riktigt. Livet blir inte alltid som man vill, det vet jag. Men några saker kan väl gå min väg.
Jag vet inte varför jag skriver denna text. Varför jag blottar mitt innersta på internet inför människor jag inte känner är för mig en evig gåta. Men ibland är dem man inte känner dem enda som lyssnar. Och ibland är det bara skönt att skriva av sig och låta känslorna flöda.
Innan jag slutar vill jag att ni ska lova mig en sak. Försök att aldrig skämmas över ej själva. Det är inte värt mödan. Och ni har egentligen inget att skämmas över. Varken eran kropp, era känslor, er familj eller vad som helst. Och skäms absolut inte för att söka hjälp ifall ni mår dåligt. Jag är stolt över mig själv att jag har gått på BUP. Det visar att jag är stark nog att övervinna mina inre demoner och det borde ni också göra. Alla förtjänar att må bra!
Fred♥
Kommentarer
