Why does love always feel like a battlefield?
Alltså ni vet den där låten med Jordin Sparks- Battlefield. Den är så jävla sann. Satt inne på spotify och lyssnade på någon random spellista, då den låten kom upp. Har aldrig hört låten förut, men just den där meningen, varför känns alltid kärleken som ett slagsfält typ, fastnade i mitt huvud. För det är ju verkligen så.
Kärleken är verkligen så jävla svår och det är nästan som ett krig pågår inom en. Jag vägrar låta mig själv bli kär i någon. För seriöst, hur läskigt är det inte att ge en bit av sig själv till en annan människa? Visst, jag är nog kär just nu men jag kämpade emot kärleken i ett halvår innan jag insåg att det var förgäves typ.
Sen fattar jag att det är helt jävla underbart att vara kär, om man är lyckligt kär alltså, men samtidigt måste det vara läskigt. Och tänk så börjar man bråka? Det måste ju nästan vara skadligt för själen haha. Alla vet ju hur hemskt det är att bråka med en bra vän, man går runt med en klump i magen hela tiden. Men att bråka med den man älskar, jag skulle spy av den oron. Och då menar jag inte nåt litet bråk utan typ ett tredje världskrig.
Nej fy fan.. Jag är inte rädd för mycket, men kärleken är jag fan livrädd för. Någon som känner samma sak kanske? Kommentera gärna i så fall.
Nu ska jag sluta svamla och gå och lägga mig och läsa istället. Ska upp tidigt imorgon och sola. Eller tidigt är det väl inte men typ elva haha. Vi hörs imorgon
Kram
Och så avslutar vi hela inlägget med en lagom gay kärleksbild. Som ni kanske fattat så är jag inte mycket för kärlek och känslor, så bli inte förvånade om inlägget är raderat imorgon haha!
Kärleken är verkligen så jävla svår och det är nästan som ett krig pågår inom en. Jag vägrar låta mig själv bli kär i någon. För seriöst, hur läskigt är det inte att ge en bit av sig själv till en annan människa? Visst, jag är nog kär just nu men jag kämpade emot kärleken i ett halvår innan jag insåg att det var förgäves typ.
Sen fattar jag att det är helt jävla underbart att vara kär, om man är lyckligt kär alltså, men samtidigt måste det vara läskigt. Och tänk så börjar man bråka? Det måste ju nästan vara skadligt för själen haha. Alla vet ju hur hemskt det är att bråka med en bra vän, man går runt med en klump i magen hela tiden. Men att bråka med den man älskar, jag skulle spy av den oron. Och då menar jag inte nåt litet bråk utan typ ett tredje världskrig.
Nej fy fan.. Jag är inte rädd för mycket, men kärleken är jag fan livrädd för. Någon som känner samma sak kanske? Kommentera gärna i så fall.
Nu ska jag sluta svamla och gå och lägga mig och läsa istället. Ska upp tidigt imorgon och sola. Eller tidigt är det väl inte men typ elva haha. Vi hörs imorgon
Kram
Och så avslutar vi hela inlägget med en lagom gay kärleksbild. Som ni kanske fattat så är jag inte mycket för kärlek och känslor, så bli inte förvånade om inlägget är raderat imorgon haha!
Kommentarer
